Tillbaka till Arkiv

Den sköna båtnaturismen Båten är, som alla vet, ett frihetens instrument. Ute på vattnet har inte fogdar och regelivrare mycket att säga till om. Möjligheterna att leva naturistliv är i princip obegränsade! En båt, eller kanot, är en egen liten värld för sig. Hur du är klädd ombord är din ensak. Båten är också ett utmärkt transportmedel i så motto att du med den lätt kan ta dig till öar och andra skyddade platser, där du kan naturista utan att förarga textilvärlden. Är du ägare av ett flytetyg har du i princip löst ditt problem med naturistmöjligheter. Det är bara att bjuda in dina kompisar och segla ut. Paradiset väntar! Gamla tider och nya Förr i världen var det inte något problem alls, med båtlivet och nakenbadande. Man hoppade i och badade; att bada naken i skärgården var något naturligt för de allra flesta. Under 1970-talet expanderade båtlivet i Sverige ganska kraftigt. Många nya båtägare kom till och ute bland skären var man inte alltid så hemtam, och från landbacken tog man med sig sina landkrabbiga badkläder. Båtfolk som textilbadande blev en syn som inte var ovanlig. De som bodde i skärgårdarna, året runt eller som sommargäster, fortsatte förstås att näcka, det hörde liksom till skärgårdsmiljön. Men även här kom textilens vänner dragande med badbyxor och baddräkter. Förr hade varje hus i skärgården sin egen brygga och en plats där man kunde hoppa i och bada. Nu byggdes stugbyar och där hade man stor gemensam badplats, precis som i stan. Textilbadandet bredde ut sig och naturens vänner kom allt mera på undantag bland pontonbryggor och staketer. Men helt utrotade blev förstås aldrig de sunda badsederna. Följande berättelse från havet skrevs i början av 1980-talet. Sommarens varmaste dag Söndagen femtonde juli seglar vi i vår båt från Kålö mot Trälhavet. Morgonen bjuder på lätta ostliga vindar och klar himmel, ytterskärgården norr om Möja ligger stilla - ett paradis i havet. Vår båt glider västerut genom en sakta tätnande värld av skär och öar. Efter Lillskärsfjärden korsar vi Husaröleden strax söder om Finnhamn. Middagstimman slår, det är sommarsöndag i skärgården. Värmen står som en vägg, däruppe skiner en enorm sol, på de klippiga stränderna klänger nakna människor; detta är Sverige, när det är som sannast, som skönast! Kursen läggs över Träsköfjärden, svaga drag i seglen; knappast märkbart glider vi framåt. Fler segel ansluter till det solbelysta följet. Reling vid reling glider båtarna långsamt, långsamt mot väster. Ingen ombord på vår båt nyttjar någonting i klädväg. Dagen är som gjord för solnjutande och svalkande bad - det är bara att klättra ned för badstegen och simma förbi båten... Det badas även från båtarna intill. Inte alla är helnakna ombord, men alla som hoppar i havet tar av sig allt... Träsköfjärdens heta, solbrända vind - havets svalka. Skärgårdens paradis, frihet, livsglädje, skönhet. Vinden kommer nu rakt akterifrån - det är de svaga fläktar som sjöbrisen bjuder denna dag. Vi har plattläns. Svaga krusningar svänger fram och tillbaka, genuafocken spiras än om babord, än om styrbord. Det kappseglas mellan båtarna. Vi klämmer en Marieholm 26, där en lagom knubbig och spritt naken dam käckt står vid rodret. Vi seglar länge jämt med en stor segelbåt med tre ungdomar ombord; killarna är förstås näck, men tjejen ligger "nästan naken" på förpiken. Men när hon klättrar nedför badstegen, ner i havet, är hon textilfri, hon med. Tjusigt, förresten, med nakna flickor som klänger nedför badstegar på smäckra båt-häckar. Sjömansliv i skärgården har sina hägringar! Om styrbord har vi en folkbåt med två par ombord. Det paddlas - ett bra sätt att åstadkomma fartökning en dag som denna! - och badas. En av flickorna är blygare än de andra; hon sitter i bikini på fördäck. Men, även denna dag, måste envar få vara solig på sin fason! Nästan hela eftermiddagen går åt för att segla över den långsmala Träsköfjärden, men solen skiner oupphörligt; detta är sommarens hetaste dag. Men även goda dagar måste ha en ände; solen sjunker sakta mot väster, farvattnen smalnar, resignerade seglare tar ner seglen och startar motorn. Söndagskvällen närmar sig - snart är det måndag. Vi utnyttjar svaga vindkrafter in till Grinda. Därifrån drar oss motorn genom Lindalen över Trälhavet fram till bryggan i Tunaviken. Vi förtöjer 18.40. Sommarens skönaste dag är till ända. Slutet av 1980-talet och hela 1990-talet blev en mörk epok vad badsederna beträffar. Den knäpptes till och sveptes in. Hade pryderiet segrat? Nej, visst inte! Ute bland skären kunde vi snart se tydliga tecken på att en sund syn på nakenbadande levde kvar, åtminstone hos en del båtfolk. I Stockholms skärgård finns en del bastuanläggningar där man kan bada. De flesta är vedeldade och att såga och hugga ved är en del av badnöjet. Här badar man naken, och det är väldigt sällan som någon har problem med detta. För här är man ju tillsammans med folk som man inte känner, som man inte vet vad de heter och som man nog aldrig mer kommer att träffa. I sådana situationer är Svenssons inte alls blyga. Det är mycket glädjande för en naturist att se hur fullkomligt ogenerat "vanligt folk" umgås med den gemensamma nakenheten. Ofta finns inte minsta spår av blyghet i de här situationerna! En gång var det en blandad sångkör från Uppsala, som var ute på utflykt i skärgården och hade bokat bastun. De var ganska många och det var mycket folk som skulle in och ut i bastu och i tillhörande omklädningsrum. Folk i allmänhet brukar respektera bastufriden och undvika störande närvaro. Men den här gången var det ett stort grabbgäng som ohyfsat nog bänkat sig på badklippans första parkett... Sångkören tvekade inför bastudoppet i augustikvällens tilltagande skymning, det var en del kvinnor som tycktes besvärade av den närgångna uppvaktningen på klippkanten. Lite tvekan, som sagt, men så fattades ett enhälligt beslut. Man tog ton, och under vacker sång tågade kören, alla splitt nakna, i samlad tropp ut på bryggan och ner i vattnet... Själv iakttog jag dramat uppe på berget, på högst respektabelt avstånd, bakom trädkronorna på badvikens andra sidan, jag kunde inte se några detaljer men jag hörde sången och skymtade tåget på avstånd, man törs förmoda att det på närmare håll var en högst anslående syn! En gång hade jag, tillfälle att bada bastu med ett trevligt sällskap, det var en mamma med två tonårsdöttrar och hennes bror. Döttrarna hade badkläder även inne i bastun, men alla övriga trivdes gott med den gemensamma nakenheten. Även efter bastun, när vi svalkade oss i friska luften, använde vi bara handdukarna till att sitta på. Mannen gick även till vedbacken och stod där splitt naken och högg ved, och vi hade en lång konversation om olika ämnen. Men även andra upplevelser kan förekomma. En gång när jag var ensam kom en ung kille och frågade om han och hans sällskap kunde basta. Det hade jag inget emot. Det var en stor samling unga teknologer från ett universitet i Mellansverige, fjorton stycken, de fyllde bastun, och de vågade inte vara nakna, det fanns utländska ungdomar med i sällskapet, förklarade de. Bland annat en tjej från Brasilien, hon satt där i sin brasilianska mikrobikini, en del av de övriga använde handdukar, men bastunaken var det bara jag som var. Men en tjej pratade i alla fall om helnakenhet i bastun. Hon förklarade, att hon först hade tvekat att basta naken med sina studentkompisar, men hon hade gjort det. Så helt utan hopp är det väl inte beträffande dagens ungdom och gemensam nakenhet - när bara sällskap och bastu är den rätta. Alla ungdomar är inte lika blyga som de där teknologerna. Jag har varit med om andra tillfällen i skärgården när ungdomar, blandat pojkar och flickor, badat med oss och de har varit minst lika obekymrade om nakenheten som vi. Jag har även upplevt familjer med tonårsdöttrar som samfällt klivit in spritt språngande i bastun trots att det suttit några nakna gubbar där. Bastu i skärgården Efter vår semester på västkusten åkte Zinna och jag tillbaka till Stockholm. Jag hade några semesterdagar kvar och då min bror erbjöd oss att låna hans segelbåt i början på augusti slog vi till direkt. Vädret var inte så bra, tyvärr, då vi lämnade Bullandö, en onsdag morgon. Prognosen talade om bättre väder endera dagen, så vi tog det med jämnmod. Det kom lite regn och vi övergav snabbt vår förhoppning om att kunna segla utan kläder – nakensegling är en mycket härlig upplevelse, som varmt rekommenderas till alla som inte är frusna av sig. På eftermiddagen styrde vi in i den stora fladen. Många båtar låg vid klipporna i naturhamnen. Himlen var fortfarande grå och kvällen inbjöd inte till segling, bättre då att ligga i hamn. I en bergsskreva på västra sidan av ön finns en bastu som Skärgårdsstiftelsen låtit bygga för alla kalla seglare. Så snart vi förtöjt båten gick vi direkt bort till bastun. Man ska boka in sig på en lista, kan man tänka sig "sällskap" i bastun sätter man "x" i rutan efter namnet. Vi hade varit här förr och vi visste att inte många vågar plita dit det där krysset. Typiskt svenskt eller hur? Klockan 23 fanns det faktiskt ett kryss, men det vara ju ganska sent, och alla andra timmar var privatbokade! Men, det händer att den som bokat in sig inte kommer. Klockan var precis 19 och vi stannade kvar för att kolla läget... Himlen var ganska svart, regn och åska låg i luften. Jag sågade upp lite ved, det hör till sådant här bastubadande att man bidrar med vedhuggning. Zinna eldade på i bastukaminen. Ett medelålders par kom på stigen ner mot bastun. Vi frågade om det var dom som bokat, men det var det inte. Ingen annan dök upp så vi tog över bastutiden. Paret presenterade sig som Pernilla och Roland. De kom från Strängnäs. Zinna och jag har bastat många gånger med folk som vi inte känner. Det är sällan någon är blyg och använder sin handduk till annat än att sitta på. Här ute är folk långt borta från sina ogina grannar, här törs man visa sig som man är! För Zinna och mej, som är organiserade naturister, är det alltid lika glädjande att notera hur oblyga svenskar är, när tillfället är det rätta. En timme är inte så lång tid för bastu och en del av timmen hade redan runnit iväg. Nu gällde det att elda på! Zinna vann, som vanligt, kapplöpningen när det gällde att få av sig kläderna. Hon hoppade in i bastun och hämtade vattenhinken. Jag hörde klamp i trappan på utsidan just som hon for ut genom dörren. - Ursäkta, sa någon. - Det är en bastu för alla, hörde jag Zinna säga. Kliv på ni bara! Ångan är uppe! De nyanlända var ett par i 20-årsåldern, hon lång och graciös med glasögon, han lång och kraftig med nästan kal hjässa. Försiktigt och belevat kikade de in genom dörren. Jag höll sedesamt handduken framför mig som jag brukar när jag talar med påklädda människor. Jag förklarade läget, att detta nu var en helt kryssmärkt badtid, öppen för alla och att vi hade plats för fler. De tittade snabbt på varandra och beslutade sig med ens. - Vi hämtar handdukar, sa den unge mannen. Roland, mannen från Strängnäs, hade nu fått av sig allt utom skepparkransen. Han var kraftigt solbränd på överkroppen och på benen. - En som står och styr sin motorbåt i bermudas, tänkte jag. Eller har ett jobb där han kan ha bar överkropp soliga dagar. Pernilla var liten och ganska knubbig. Hon hade ilsket röda axlar, där solklänningens axelband lämnat kraftiga vita ränder, och en del färg på benen. Zinna vispade in mera ved i ugnen, nu när vi skulle bli så många. Jag skopade på med vatten på stenarna. En ångkvast mötte Roland och Pernilla när de kom in. - Oh, stönade Pernilla och ryggade tillbaka - Det lugnar sig strax, menade Roland, sätt dej lågt, bara! Ett tag hade jag trott att Pernilla hörde till dom bastublyga, att hon skulle uppträda med draperad handduk i bastun. Men det visade sig vara helt fel. När hon väl hämtat sig från värmechocken höll hon handduken i handen, inte framför kroppen som jag själv brukar göra när jag kliver in i en främmande bastu. Hon hade en liten katt tatuerad på rumpan, vilken vita kroppsdel hon stolt visade upp för oss, utan minsta åthävor. - Vilken söt katt! ropade Zinna, som har öga för sådant och som brukar påstå att folk oftast inte har något emot att man uppmärksammar deras tatueringar. - Jo, svarade Pernilla. När jag satte dit den var den en liten kattunge och nu är det en stor katta! Jag antog att hon menade att hon själv lagt ut en del vilket sålunda fått konsekvenser även för kroppsdjuret i fråga... Vi hörde det unga paret rumstera ute i omklädningsrummet. Dörren öppnades och ett kastanjebrunt huvud stack in i den skumma bastun. - Får man komma in? frågade den unga damen. - Javisst, ropade alla. - Och stäng dörren snabbt! uppmanade Roland, som tydligen var en van bastubadare och som visst hur fort den goa bastuvärmen rinner ut genom en öppen dörr. De kom snabbt in i bastun och drog igen dörren efter sig. Flickan klev fram lite tveksamt som man gärna gör i en mörk bastu där det finns främlingar. Dessutom hade hon lagt av glasögonen och såg nog inte så bra i den skumma bastun. Men vad jag kunde se, i det sparsamma ljuset från det lilla fönstret, såg hon bra ut i alla fall. Hon hade en mycket slank och mycket vit lekamen som vittnade om att hon helst undvek allt solbadande. Det kastanjebruna håret var klippt i pagefrisyr. Hon satte sig på nedersta bänken bredvid Pernilla. Den skallige unge mannen klättrande upp till den högre nivån där vi övriga häckade. Han var ganska solbränd men tydlig vit där tajta badbrallor suttit. Jag chansade på att det unga paret kommit i segelbåt. - Fin segling idag? frågade jag. - Jarå, svarade han på omisskännelig stockholmska, vi brände ner från Rödlöga, på ett litet kick! - Vi har varit ute en vecka, berättade den vitskinnade unga damen. Verkligen bra med bastu! Jag tycker inte man blir riktigt ren av att tvätta sig i kallvatten! - Ni har förstås en träbåt, gissade jag. - Jarå! Skinnskallen nickade. En mälarfemton! - Annars, berättade jag, om man har en självlänsande sittbrunn, pluggar man igen avloppen och fyller på med varmt ytvatten. Snart har man ett litet badkar ombord! - Nu prövar jag det stora badkaret, sa Roland och reste på sig. - Jag väntar, sa Pernilla, jag är inte tillräckligt varm ännu. Roland störtade iväg och stängde dörren snabbt bakom sig. - Hur kallt är det i vattnet här, undrade den vita, ute på Rödlöga var det svinkallt! - En 18 grader, höftade jag. - 17 och en halv, trodde Pernilla. Det regnar, berättade Roland när han kom tillbaka. Det var inte utan att det hördes, även inne i bastun, hur regndropparna hamrade mot taket, och nu ökade regnet till ett crescendo. - Nu ska jag duscha, ropade Zinna. Alla reste på sig, det blev trångt i dörren. Ute på den öppna verandan forsade vattnet ner. Skyfallet kändes härligt mot naken, het hud! Vi dansade en liten regndans i gräset så att det nedfallande våta skulle komma åt överallt. Vi skrattade åt varandra medan störtregnet flöt över våra olikfärgade kroppar... En vacker svensk sommartavla som jag inte glömmer i första taget! Zinna och jag fortsatte ut i sjön. Kallt men uppfriskande. Även Pernilla, Roland och det unga paret kom ut på bryggan. Skinnskallen svängde sig i med ett spänstigt hopp medan den vita försiktigt klev i via badstegen. Även Pernilla doppade sig påhejad av Roland. Men visst kändes det skönt att komma in i bastuvärmen igen! Regnskuren var intensiv men kort. Trummandet mot taket upphörde lika plötsligt som det började. Efter det gemensamma badet kände vi oss alla som gamla bastupolare. Roland drog en bastuvits om norrmannen och Bellman, men jag har tyvärr glömt poängen. Skinnskallen berättade förtroligt för Zinna om en idrottshögskola där man, efter en tveksam inledning första veckan, alltid hade mixad bastu. Vi hann med några vändor ner i vattnet och in i bastun igen innan jag tittade på klockan och konstaterade att "vår" timme snart var slut. Men, i det här vädret, kanske även nästa bokade timme skulle bli ledig? Roland och Pernilla bröt i alla fall upp. Roland skulle upp i svinottan nästa morgon och fiska. Zinna eldade på i kaminen - om inte annat så måste man ju se till att nästa bastugäng kom till en varm bastu. Även den vita tyckte att hon fått nog. Vilket förstås föranledde den skinnskallige att lämna bastuns fröjder han också. Innan de drog iväg tipsade vi om de fina klipporna på nordsidan av ön, där man kan vara ostörd och bada naken, åtminstone på mornarna. - Bra! tyckte den vita. Jag har ingen baddräkt, badar så sällan. Det var inte utan att man kunde tro det, så vit som hon var. Men var och en får ju bli solig på sin fason. Zinna och jag blev ensamma kvar och höll bastuelden vid liv medan skymningen föll. Halv nio kom en gäng tonårsgrabbar. De hade bokat klockan 21. Vi lämnade över plikten att hålla värmen uppe, klädde på oss och gick hem till båten. Alla båtnaturister seglar inte nakna alltid. Det viktiga är dock att altid vara naken under kläderna. Bilden visar Naturistens redaktionsbåt med en påklädd redaktör vid rodret. Nästa morgon var vi ute på klipporna men vi såg inte till vare sig det unga paret eller några andra. När vi kom ner till båtarna spanade vi efter någon motorbåt som kunde vara Roland och Pernillas. Men inte heller där fick vi napp. Så går det ofta till i skärgården, man träffas och trivs tillsammans, nästa dag seglar alla åt var sitt håll och aldrig ses man mera. De svenska skärgårdarna är ett paradis för båtnaturisterna, och det finns varma dagar, då man inte behöver använda kläder, utan kan vara helt naken ombord. I farvattnen nära städerna är det inte många som törs, men det händer att man ser nakisfolk i båtarna även där. Då är de som har strandtomter och bryggor ofta lite modigare. Redan i utkanterna av Stockholm kan man stundom se badfolk som käckt kliver i spat splitt nakna, eller ligger nakna i solen, fastän båtarna passerar förbi. I de trånga och livligt trafikerade sunden vi Vaxholm mötte vi en gång en vacker gammal skärgårdskryssare med en yngling och en ung dam som besättning. Båda seglade helt nakna, flickan satt uppe på det smala akterdäcket och kisade vänligt mot solen och mötande båtar. Längre ut i naturhamnarna så är det ganska vanligt med nakenbad från båtarna, särskilt när man hittat sin egen ogenerade badvik. Men även i naturhamnar där det ligger fler båtar förekommer att en del är djärva nog att klättra omkring på badstegen utan badkläder och även att näcka ombord. Vi har sett sällskap som hoppat i nakna från badplattformen i båtens akter, även när man legat förtöjda sida vid sida med andra båtar vid en klippstrand I gästhamnar och klubbhamnar är folk avgjort blygare. Men ibland påträffar man näckande båtgrannar även där, en del solar nakna i sina sittbrunnar, andra klättrar ner och badar nakna trots att det är packat med båtar vid bryggan. En liten båtutflykt Det dröjde länge innan den där båtfärden blev av. Den som Maggan och Kurre hade pratat om, när vi var där och invigde deras bastu. Men till slut stod vi i alla fall där på bryggan, Bubblan, Lina och jag. Solen sken och det lovade att bli en varm dag. Det blåste inte mycket inne i viken och Kurre använde motorn för att komma ut på fjärden. Sedan hissade vi upp seglen och slörade ut mot öarna. Vi gick med vinden och det var varmt i sittbrunnen. Lina och Maria hade barnflytvästar. Bubblan och jag hade fått låna var sin seglarväst. - Solskärm och väst, allt man behöver? frågade Bubblan. - Solkräm, glöm inte den. Solen är stark på sjön! sa Maggan. Men dom där vita dukarna, som han där jämt måste ha uppe, hindrar solen. - Solreflexer från vattnet blir det ju också, menade jag. Men så är ju riktiga sjöman bronsfärgade. - Ja, Kurre är ganska brun, berättade Maggan, men inte jag. - Kanske för att du har så mycket kläder på dej, menade jag. Man blir lättare solbränd om man inte har kläder på sig. - Vilken idé, skojade Maggan. Jag måste prova! Hon drog av sig linnet och satt nu naken till midjan. - Men, ni då, ska ni inte ta av er? fortsatte Maggan. Jag trodde, att så fort ni kom ombord... - Tja, mumlade jag och slet snabbt av mig tröja och resten. - Oj, sa Maggan. Det gick undan! - Han är väldigt snabb med sånt, avslöjade Bubblan samtidigt som hon också drog av sig allt i klädväg. Kurre slängde skjortan och fixade av sig byxorna samtidigt som han hela tiden hade en hand på rodret. Maggan reste sig och klev ur shortsen. Nu var vi alla spritt nakna i sittbrunnen. - Ja, sa Maggan, nu sitter vi här... - Precis som vi är, tyckte jag. - Det är väl skönt? log Bubblan. - Ja, svarade Maggan. Och vi har faktiskt sett seglare som är lika galna som ni. - Men själva har ni väl också prövat, undrade jag. - Jo, berättade Kurre, vi har testat lite. - Vi hade ju lovat er att följa med så vi måste pröva hur det var, förklarade Maggan. - Men det är oftast för kallt när man seglar, menade Kurre. - Idag går det ju fint, sa jag. Härlig känsla! Naken med sol, vind och vatten! - Det är verkligen toppen, tyckte Bubblan. - För några veckor sedan, var vi över natten i en liten vik, berättade Maggan. Mittemot låg också båtar. På morgonen var det en tant som badade från badstegen. Ja, utan baddräkt, alltså. - Så vi klättrade i vi också, sa Kurre. - Kan hon, kan jag, menade Maggan. När vi är ensamma gör vi det alltid. Jag har aldrig någon baddräkt med, är det andra båtar omkring låter jag bli att bada... - Nu tycker jag att kvinnor och barn ska sätta sig på fördäck, sa Kurre, så att vi får svängrum att segla ordentligt. - Kan vi väl göra, menade Maggan, men bara om ni seglar rakt och snyggt. Focken vispar en överbord, där framme, annars. Lina och Maria ville hellre stå i förluckan och titta. Bubblan och Maggan gick fram ensamma på fördäcket. De hade tagit på seglarvästar, ingenting mer, och det såg lustigt ut när de klättrade fram över båten med bara stjärtar. - På sjön får man se mycket, menade jag. - Jo, svarade Kurre. En gammal sjöfarare har sett det mesta. Vi seglade in mot en skogig ö där det fanns en lång sandstrand. Många grundgående båtar hade lagt till direkt mot stranden och det var en del badande både ute i vattnet och uppe på stranden. - Vi kommer inte in där, meddelade Kurre, vi brukar ta oss iland vid klipporna där borta. Där är skugga nu, därför är det ofta glest mellan båtarna där. Men fram på eftermiddan kommer solen dit. Maggan tog ner focken och Kurre styrde in mot klipporna med utfirat storsegel. - Du Bengan lägger i ankaret när jag säjer till, kommenderade Kurre. Maggan hoppar iland med tampen. Vinden var svag bakom ön och tilläggningen gick utan mankemang. Bortom en klippudde skymtade vi en liten båt med utombordsmotor men vi såg inte till några människor. Själva stranden låg i skugga men ute i vattnet var det klart solsken. Vi slängde våra flytvästar, hoppade i och vadade ut i vattnet. - Härligt ställe, ropade Bubblan. När vi var på väg upp ur badbaljan kom två manspersoner klivande över klipporna. Vi brydde oss inte om det utan fortsatte upp och hejade på dem. De gick snabbt vidare. Bubblan och Maggan hittade ett soligt ställe på båtens däck och lade sig där. Kurre och jag vaktade barnen som lekte i vattenbrynet. Det kom ytterligare en båt in mot klipporna men den lade till en bit bort. Ingen av oss tycktes dock bli särskilt besvärad av att vi fått sällskap... Kurre lagade till lunch ombord och dukade i sittbrunnen. Solen kom nu fram bakom trädkanten och det var mycket varmt och skönt i sittbrunnen. Vi var fortfarande helt nakna, allihopa. Jag utbringade en skål – i lättöl – för naturismen och Kurre plåtade oss när vi satt där vid det dukade bordet . En motorbåt kom inbrummande och trängde sig in vid samma klippa som vi. Det var fyra ungdomar ombord. Dom tittade på oss och kunde inte undgå att märka att vi inte hade kläder på oss. Sen vågade dom inte titta åt vårt håll. Strax efteråt gick en av killarna iland och gick runt på klipporna som om han letade badställen. - Ska du bada? ropade Maggan. Det är bäst att komma i här, på den här sidan om vår båt, sand nedanför klippan. Ynglingen tvekade men gick en lov uppe på klippan och kom ner mot det ställe där vi klivit i och som Maggan pekat ut för honom. De tre andra drog sig ditåt med badhanddukar i händerna. De verkade lite tveksamma, tyckte kanske att det var för nära vår båt. - Det är det bästa stället, upprepade Maggan. Där vid röda stenen. Pojkarna fick av sig kläderna och tro det eller ej – dom badade nakna. Det hade jag inte väntat mej. Men tjejerna nöjde sig med att titta på och de tog inte av sig det minsta. Nu sken solen för fullt på våra klippor och det kom ytterligare några båtar. Men för oss var dags att segla hemåt. När vi rundat udden mötte vinden och vi fick kryss hemåt. Eftersom vi nu seglade mot vinden var det mycket kallare ombord än under utresan. Kläderna kom snabbt på. - Det är väldig skillnad, förklarade Kurre, om man seglar med eller mot vinden. Att kryssa i den trånga farleden betydde att vi fick byta bog ett otal gånger. Klart att vända! Ror i lä! Vi lärde oss en del av de kommandon som man använder i en segelbåt och hur man snabbt skotar hem på den nya bogen. Vi insåg att även segling med påtagna kläder var en frisk och härdande sport. - Vi skulle skaffa oss en båt! sa jag till Bubblan. - Kanske det, sa hon. - Ja när vädret är vackert är det fint att vara på sjön, menade Maggan. Men regnar det kan det vara lagom så trevligt i en så här liten båt! - En regnig dag på en naturistcamping, förklarade Bubblan, är ingen höjdare, det heller. Men när solen skiner är det mysigt. - Ni kanske vill följa med oss till vår naturistcamping, sa jag. Någon dag när vinden inte blåser och ni inte kan segla... - Någon dag när solen skiner och det är varmt, tyckte Bubblan. - På en naturistcamping kan man vara naken hela dagen? frågade Maggan. - Javisst, sa Bubblan, det är jättemysigt. - Då kommer vi, någon gång när det passar, sa Maggan. - Ja, gör det, sa Bubblan. Olle Strand › Till toppen av sidan

www.naturisten.se