| Tillbaka till Arkiv | |
|
Bastu förr och nu - Del 1
Vad kan vara skönare än att gå in i en väl uppvärmd vedeldad bastu helt naken utan någonting på sig? Mestadels är det dunkelt och den enda belysningen är den fladdrande lågan från bastugnen. Då kommer den fulla känslan av inre ro och lugn. Man njuter likaväl ensam som i sällskap med andra likasinnade. Det säger sig också självt att man måste ta god tid på sig och inte hasta iväg, då är hela idén förstörd. Tyvärr är det ju så att alla i detta samhälle inte kan ha en vedeldad bastu men det går också att åstadkomma i det närmaste samma upplevelse i en bastu med elektrisk uppvärmning. Jag skall senare berätta hur. Bastu heter i övriga värden sauna. I Sverige kommer namnet från Badstuga antingen ålderdomligt språk eller dialektalt. Att vi i Sverige har ett helt svenskt ord, ej inlånat, tyder på att bastun är mycket gammal även i Sverige. Man räknar med att den är runt 2000 år gammal och att ursprunget är från Sydryssland där nomader (Skyterna) ”Skogsfinländare” har tagit den med sig till de nuvarande boplatserna. (2) I Sverige säger vi ju bada bastu vilket man inte gör i t.ex Tyskland, där man går i bastun. Vi har också ett verb för att bada bastu - ”basta” som motsvaras av det finska ordet ”Saunoa”. (4) Bastun har ju inte bara använts för att man skall bli ren utan utan den anvädes till många andra saker då den var det renaste rummet man hade till förfogande. Barnen föddes i bastun, man använde den t.ex. till torkrum, bykstuga, och för att tvätta de döda före begravningen. Man kan säga att bastun var hela livet. Den har t.om. använts för konservering av livsmedel jfr. basturökt skinka. Att använda sig av varma rum har man gjort i många kulturer. Så t.ex berättas det om skyternas ”badtraditioner” i 5:e århundradet före kristus. (2) Om t.ex en vän eller anhörig hade dött så transporterade man liket runt till alla hans vänner i 40 dagar och man firade en religiös cermoni till hans ära där man åt ett gemensm dödsmåltid. Detta firande avslutades i ett sk."svetttält", som inte användes av hygieniska skäl, (de skulle aldrig använda sig av vatten), man ”kastade bad” men inte med vatten utan med hampafrön som hamnade på glödheta stenar så att de ”badande” sedan upplevde ett haschrus. På så sätt kunde de befria sig från bekymmer som dödsfallet eventuellt hade orsakat. I antiken blommade badkulturen (7) influerade av urtidens stensvettbad. Baden utvecklades hos greker och romare där man hade gigantiska anläggningar som Diokletiansthermen i Rom som kunde rymma upp till 3000 personer. I Grekland hade man i anslutning till gymnasierna torra svettbad med hetluft (Lakonikum) där man också kunde kyla av sig med kallt vatten. Romarna hade under kejsartiden offentliga thermer som var av oföreställbar prakt och storlek. Under denna tid kom också ”Baldea Mixta”, badanläggningar där kvinnor och män gemensamt tumlade om. Badritualen började i kallbadet, (Frigidariet), sedan följde varmbad, (Tepidariet), och slutligen det torra hetluftsbadet, (Caldariet ), med en temperatur av 40-50 grader. Mellan 1100 och 1700-talet var badstugorna utbredda över hela Europa där också mindre kirurgiska ingrepp ufördes och även koppning. Med syfilisen infördes begreppet ”orent blod”, och badhusen ansågs som bra ställen att avlägsna detta .(1) (Koppning utföres än i dag och utbildning erbjudes av en del institut.) Dessa badstugor försvann sedemera och ”torrhygienen” tog överhand puder, pomada etc. 
En badstuga efter illustration i Acerbis Travels (tr 1802). Den här illustrationen visar en rökbastu som var den dominerande bastutypen ända fram till 1945. (Se senare avsnitt om bastutyper) Referenslista
Till toppen av sidan |
|
| www.naturisten.se | |