Tillbaka till Arkiv
Detta debattinlägg av ordföranden i det spanska naturistförbundet har vi hämtat från FEN:s webbsidor. Texten finns där både på spanska och engelska. En angelägen debatt! Om vi verkligen menar att naturism är ingenting mindre än en av våra mänskliga rättigheter, kan vi då fortsätta att betrakta oss själva på samma sätt som de gör i Tyskland? För bara några månader sedan möttes vi av nyheten att den senaste trenden är att klättra i schweiziska alper utan kläder. Detta kunde vi bland annat läsa i The New York Times. Och i samma tidning kunde vi inhämta att polisen i september hade arresterat en ung vandrare, som de dock tvingades släppa då Schweiz inte har några lagar som förbjuder nakenvandring, och att juridiska experter säger att det skulle strida mot Schweiz' konstitution att ha ett förbud mot offentlig nakenhet. Jag gick med i den spanska naturiströrelsen för mer än tio år sedan, och jag började då undersöka förhållandena i naturistvärlden utomlands. Jag fann, till exempel, att i Tyskland tog folk av sig kläderna i inomhusbadanläggningar och även utomhus i offentliga parker. Och vi hade diskussioner i det enda spanska naturistforum som dåförtiden fanns på nätet om möjligheterna att i Spanien, där nakenheten inte var explicit förbjuden, vara naken även på offentliga platser på samma sätt som i Tyskland. Dessa diskussioner på nätet resulterade i en massiv kampanj i media som startades av den Madridbaserade rörelsen ADN. Det började med en två timmar lång naken demonstration på i>Puerta de Alcalá mitt i centrala Madrid. Alltsedan dess har vi kunnat registrera tusentals tillfällen då media berättat om våra aktivisters verksamhet. De naturistorganisationer som är anslutna till FEN arbetar alla med samma målsättning och är inriktade mot att verka för spridningen av offentlig naturism, en av våra rättigheter, som är intagen i våra stadgar. Och vår webbsida har alltid varit en viktig resurs när det gällt att sprida upplysning till både naturister och samhället i övrigt. Vi kan utan att överdriva säga, att en majoritet av det spanska samhället nu är informerade om det faktum att nakenheten idag är en av våra rättigheter. Det framgångsrika arbetet fortsätter nu med redan välkända världskampanjer som "Den baddräktsfria dagen" på varje offentlig badstrand. Medievärlden, vare sig text- eller bildmedia, betraktar denna frihet som självklar. Rätten att vara naken utgör inget undantag i vårt rättssystem, det är ett uppenbart faktum som kan sammanfattas i satsen "ickeexistensen av en påstådd rättighet att slippa se det man inte vill se". Enligt samma resone­mang kan vi inte bli ålagda att klä oss på ett visst sätt, friheten för andra slutar där vår frihet börjar. Låt oss återvända till Schweiz! När vi undersöker de legala systemen i andra länder visar det sig att de inte varierar mycket jämfört med vårt. Vanlig nakenhet är i regel inte olaglig så länge det inte sker i förbindelse med sexuellt ofredande (eller bör vi säga icke sexuellt ofredande, för ordningens skull). Om en naken person begår ett brott, då ska den personen straffas, men inte för att hon eller han varit naken, inte heller åberopas som en försvårande omständighet. Det är precis samma sak som när rasister anklagar en hel kategori för handlingar som begåtts av en individ i gruppen. Vart leder detta resonemang? Vi har inte särskilt varierande lagstiftning jämfört med den i Schweiz eller i andra europeiska eller sydamerikanska länder, och om vi verkligen menar att i en demokrati är allt tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet, så borde förhållandena vara lika för alla. Enda skillnaden är att FEN aktivt har höjt frihetens fana medan andra federationer har begränsat sin verksamhet till speciella ghetton, sådana som auktoriserade stränder och privatägda rekreationsplatser. Ordföranden i det tyska naturistförbundet, DFK, Kurt Fischer, tillfrågades av en schweizisk tidning om alpnaturisterna. Herr Kurt Fischer, ordförande i naturistförbundet i Tyskland, ett land som spanska naturister beundrade, beskriver dessa vandrare som neurotiker och psykopater, och deklarerar att den enes frihet slutar där den andres frihet berörs. För honom är det en strikt regel att naturistaktiviteter endast får utövas på naturistplatserna. Herr Fischer anser dessutom att myndigheterna bör gå fram rigoriöst mot nakna vandrare. Artikelns innebörd är vidare att inte heller den schweiziska naturistunionen stödjer dessa aktiviteter, även om inga uttalanden från någon av dess ledare redovisas. Det är helt klart att om jag, eller någon annan ledare i den spanska naturiströrelsen, sagt något liknande skulle vi inte kunna stanna kvar på våra poster. Jag är också förvånad att dessa uttalanden görs beträffande ett annat land, där det finns ett nationellt naturistförbund, och där han knappast kan vara helt insatt i lagstiftningen. Jag förstår att alla spanska naturister, vars organisationer har naturistvandring bland sina programlagda aktiviteter också skulle kallas neurotiska och psykopatiska om herr K. Fischer skulle tillfrågas. Det finns grupper i Spanien som förespråkar nakenhet även på stadsgator. Vårt naturistförbund och dess anslutna organisationer stödjer inte dessa demonstrationer, endast sådana som genomförs i naturliga omgivningar, eftersom den av INF/FNI accepterade definitionen av naturism lyder: "i harmoni med naturen" (art. 2). Men, om vi tillfrågas av media, känner vi själsfrändskap med dessa människor och vi ställer upp på frihetens sida och hävdar att det inte är något osunt eller frånstötande i mänsklig nakenhet. Vi skulle aldrig kalla dem något sådant som psykopater, och om de skulle bli inblandade i något rättsligt förfarande så skulle naturistförbundet och dess anslutna organisationer bistå dem. För baktalan och förordande av bestraffning finns det andra grupper, religiösa fundamentalister, oupplysta och intoleranta och självrättfärdiga grupper. Under Världskongressen 2006 i Spanien höll jag ett anförande med titeln Naturistrevolutionen. Rätten att vara naken. Uppstarten i en ny debatt. I ljuset av de offentliga uttalandena av DFK:s ordförande och av SNU/UNS drar jag slutsatsen att denna debatt inte har kommit till stånd, och nu kan den inte vänta längre. Kan naturiströrelsen, under INF/FNI paraplyet, ha mandatet att gå emot dessa människors frihet, trots att vi vet att framvisad nakenhet ingalunda är något brott? Borde inte rörelsen istället ta parti för dem som liksom vi fritt vill utöva allas vår frihet att inte klä på oss? Vad skulle herr Fischer anse om ett fall där en svart man skulle ge upp sina lagliga rättigheter för att inte uppröra några vita? Sociala vanor ändras mycket långsammare än lagstiftningen. Det är långt ifrån uppenbart att det tillkommer oss själva, att genom vår naturiströrelse lägga hinder i vägen för framsteg, eller om möjligt ännu värre, åstadkomma en omläggning av nuvarande lagstiftning. Med sådana vänner behöver vi inga fiender. Det ovan sagda leder oss fram till insikten att en del av våra naturistförbund de facto inte motsätter sig myndighetsingripande mot nakenheten, de begär endast möjlighet att i avskildhet utöva denna nakenhet. Istället samtycker dessa naturister till samma repressioner mot nakenheten som resten av samhället förordar! Tiden har kommit att avslöja det sanna uppsåtet hos dessa ledare i vår organisation som vill tala om för oss var och när vi kan och inte kan praktisera naturism, och vad som är och vad som inte är naturism; med andra ord "de som anser sig företräda den absoluta sanningen". Herr Fischer påpekar att den enes frihet slutar där den andres frihet berörs. Han glömmer att frihet bör vara ömsesidig, ingen kan tvinga oss att klä på oss av samma skäl som vi inte tvingar andra att klä av sig. Endast genom att genomföra nakna kampanjer kan vi åstadkomma att nakenheten inte längre betraktas som något brottsligt. Och jag tror att sådana kampanjer är den viktigaste ansvaret för våra naturistförbund och de till dem anslutna organisationerna. Jag skulle vilja att alla federationer i INF:s arbetsforum (workgroup) lägger fram sina olika uppfattningar i denna debatt. DFK kunde antingen konfirmera de ovan nämnda påståendena eller vederlägga dem, eftersom de kan ha varit DFK:s nuvarande ordförandes personliga uppfattning. Jag skulle också glädja mig mig åt att se SNU/UNS göra detsamma. Hälsningar Ismail Rodrigo FEN President Till toppen av sidan
www.naturisten.se