Tillbaka till Arkiv
När dimman lättar... - om illusionen av ett naturharmonskt liv Att vi naturister gillar vatten är allom bekant; att släcka törsten med, som svalkande avslutning efter bastubad eller helt enkelt att umgås med i böljan den blå. Men tolkningnen av Generalparagrafen i den internationella naturismens stadgar har, inte minst i den globala klimatkrisens spår, blivit en tämligen urvattnad historia: "Naturismen är en livsstil i harmoni med naturen. Den utmärks av praktiserandet av gemensam nakenhet och har till ändamål att uppmuntra självkänsla, respekt för andra och för omgivningen." Här följer några reflektioner kring vissa nyckelord: "Naturismen...." Med vilken grad av relevans kan vår rörelse lägga beslag på ändelsen -ism i kombination med ordet natur, som har en mycket vidare innebörd? Den äldre benämningen "nakenkultur" speglar i mycket dagens svenska verksamhet bättre eftersom ideologisk fördjupning eller förkovring inom ämnet ekologi (studiet om sambanden i naturen) eller liknande inte påbjuds inom rörelsen, mig veterligen. Nakenheten i sig, gärna praktiserad i grupp som "social naturism", verkar vara ett tillräckligt incitament för merparten av medlemmarna. Gott så, eller finns det en koppling här till dagens skrala rekrytering av yngre generationer? "...livsstil..." hur ska man kunna uppnå en naturistisk livsstil i en steril simhallsmiljö vintertid? Där om något är den sociala aspekten helt dominerande och har inget med "natur" att göra. Att människor med gemensam värdegrund vill komma samman året runt är givetvis viktigt för att befästa livsstilen - nakenkulturen! "...i harmoni med naturen...." Att sedan påstå att denna verksamhet är i harmoni med naturen är en onyanserad formulering (milt uttryckt) - var finns repekten för de närmare hundra miljoner djur som årligen föds upp i Sveriges livsmedelsindustri med kännande varelser förvandlade till resursslösande produkter, eller för klimatpåverkan med fossila bränslen för resor till och från våra naturistområden, samt empatin med de hundra tusentals barn i landet som far illa i familjer med alkoholproblem? Hur många av våra campingområden har för övrigt ett kretsloppstänk och på eget initiativ inrättat sortering av avfall? Vi naturister kör vår bil, äter vår grillade köttbit med något starkt till, släpper en fjärt och lever i harmoni med naturen. Jo, tjena! "...självkänsla..." Visst krävs ett visst mått av självkänsla att visa sig naken för människor man kanske inte känner så väl. Det "textila samhällets" sociala markörer som trendiga kläder och distanserande titlar finns gu' bevars inte inom vår rörelse, men kanske är det så istället att campinggrannarna utgör vår egen homogena spegelbild som ger oss den nödvändiga tryggheten att utveckla självkänsla. Om du aktivt lever efter gruppens normer är chansen stor att du snart blir accepterad och bekräftad som gruppmedlem. Detta gäller generellt såväl däggdjursflockar som mänskligt föreningsliv - skillnaden är möjligen att djuren behöver inga stadgar för att vara nakna, apropå ämnet. "...respekt för andra..." Måhända finns det nu läsare inom rörelsen som känner sig ifrågasatta i sitt livsstilsval med den här inlagan, vilket inte är avikten primärt. Andra kanske upplever texten som kvasifilosofisk, skriven utan substantiella förslag, som bär vidare. Studera då Generalparagrafens andra mening där det framgår att naturismens ändamål bland annat är att uppmuntra till respekt för andra. En i sanning smått andlig dimension blir plötsligt uppenbarad - och där har djurflocken inte mycket att konkurrera med! Lennart Anglemar Medlem i S.N.N. Till toppen av sidan	Foto: Lennart Anglemar. "Havsviken i morgonskrud"
www.naturisten.se