Tillbaka till Arkiv
Var är brudarna!? Ja, tittar vi på hur det ser ut på våra nakenstränder och hyrda inomhusbad så finns det helt klart en markant obalans mellan könen. Som nakenbadare har vi två val när det kommer till det faktumet. Antingen kan vi mörka och inte prata om det, låtsas som ingenting eller så ser vi till att lysa igenom det och se vad som ligger bakom och fundera ut vad vi kan göra åt det. Och eftersom jag skriver detta inlägg så kan ni gissa vilken linje jag förespråkar. Om vi börjar med anledningarna till varför kvinnor i större utsträckning än män är tveksamma inför social nakenhet: Kopplingen till sexualitet. Även om vi anser oss frigjorda och jämställda i dagens samhälle finns fortfarande kopplingen mellan kvinnans sexualitet och skam på ett helt annat sätt än vad som gäller för män. Eftersom våran livsstil, och nakenhet i allmänhet, förutsätts höra hop med sex blir det ett mentalt hinder att ta sig förbi. Flickor skall ju vara fina, hålla på sig och inte visa för mycket hud. Utsattheten. Utan kläder känner man sig lättare utsatt, utsatt för andras blickar och kanske även i riskzonen för annat ovälkommet beteende. Det här hänger till viss del ihop med ovanstående punkt i det att kvinnor som klär av sig uppfattas som frigjorda, tillgängliga och fria att stöta ohämmat på. Även om de skulle befinna sig i en miljö utan såna element skulle det finnas i deras egen tankevärld, tanken att om nåt obehagligt skulle hända så är det deras eget fel. Utseendefixering. Jag har fått uppfattningen att många tvekar att släppa greppet om tyget då de tror att alla andra är så mycket vackrare och mer perfekta än vad de upplever sig själva att vara. Speciellt gäller detta för kvinnor då de sen späd ålder danats i tron att "Utseendet är stor del av ditt värde och det är relaterat till hur du placerar dig i jämförelse med andra." Engagemangskravet. En sak jag hörde från en tjej är dock inte bundet endast till kvinnor. Argumentet var att det kändes krångligt och att det blir en "för stor grej". Orsaken är att de offenliga nakenstränderna ofta ligger lite utanför och kan vara svåra att ta sig till. Dessutom kände hon att det kunde vara för mycket av en intern klubb där man förväntades delta och engagera sig i korståget mot textilarna och att hon inte var lockad av det utan ville bara kunna vara utan kläder och sköta sig själv. Då återstår att acceptera och bemöta dessa anledningar. Om vi börjar med kopplingen mellan nakenhet och sexualitet så finns det nog inte nån snabb lösning på det eftersom religiös konservatism har underbyggt den uppfattningen under många sekler och det sitter väldigt hårt fast i våran kultur. Här måste vi visa på att det inte egentligen är nån skillnad på att vara naken eller ha badkläder på stranden, förutom att det är bekvämare utan. Våran livsstil har inte nåt med sex eller sexualitet att göra, inte på det sätt som folk i gemen tror iallafall. Vi gör inte nåt annat på våra stränder än vad folk gör på textilstränderna, vi beter oss förmodligen varken bättre eller sämre (vad nu det skulle betyda) än vad de med badkläder gör. Även om vi gärna vill tro och påstå att vi är mer omtänksamma, trevligare, roligare och mer respektfulla än "de andra". Det jag kan tänka mig är att genom att vi är, i någon mån, "utstötta" så håller vi ihop på ett annat sätt (se nedan). Vi är dessutom alla medvetna om risken för vad dåligt rykte och incidenter kan göra med våra små oaser, detta leder förmodligen till att vi i lättare uppmärksammar och agerar på ovälkommet beteende. Men det viktiga är alltså att informera om och synliggöra att vi är bara vanliga människor, som gör vanliga saker fast utan kläder. Kan vi få ut det minskar kopplingen till sex och det blir lättare för folk att ta steget. För jag tror att de allra flesta redan är medvetna om att rent fysiskt är det skönare att vara naken. Hur är det med utsattheten då? Här är jag rätt mycket ute i det okända eftersom jag inte vet nåt om hur vanligt det är att bli uppvaktad eller uttittad som kvinna på varken naken- eller textilstränder. Den uppfattning jag fått efter att jag läst en mängd artiklar och reportage är dock att det inte verkar vara värre på nakenstränderna, dock förstår jag att det kan kännas mer utsatt om man är utan kläder. Än en gång spelar indoktrineringen om kvinnanas ansvar över mäns illgärningar in. Det vi kan göra här är hålla ett diskret vakande öga över varandra och våra omgivningar, ser vi nån som beter sig udda och/eller inte verkar förstå när kontaktsökandet är ovälkommet så måste vi våga bryta in och distrahera. Det kan vara svårt att våga göra nåt sånt, men om man har konstaterat att den utsatta personen inte vill bli kontaktad så är man ju iallafall två mot en så fort man ger sig till känna. Och vi måste få ut ett medvetande om det jag skrev i den första punkten, bara för att man tar av sig kläderna så betyder inte det att man är villig till vad som helst. Fördomen runt nudister och utseende verkar vara lite dubbel. Dels finns det en föreställning om att de flesta nakenfisar även är renlevnadsmänniskor och vältränade atleter som kommer att se ner på de som kommer med vanliga, otränade kroppar. Samtidigt som det finns de som ihärdigt påstår att de som finns på nakenstranden sällan är de man vill behöva se nakna, detta sägs alltså som ett argument mot hela företeelsen. Det bottnar i att den som yttrar detta värderar människor beroende på hur snygga de är enligt för stunden gällande norm. Den som säger nåt sånt är förmodligen så fast i sitt normtänkande att det kan vara svårt att få en förståelse för hur det brukar funka när man umgås utan kläder. Utseendet blir ju verkligen oviktigt,  jag känner mig mycket mer uppmärksam på både mitt eget och andras utseende när jag är på en textilstrand tillexempel. Jag önskar att fler vågade prova åtmistone ett par gånger innan de dömer ut nakenbad och nakenbadare. Visst är det en sorglig sanning att det kan kännas krångligt att ta sig till de utpekade badplatserna och att passa de bokade badtiderna som finns under vintersäsongen. Min utopi är ju att vi skall kunna ha en sån situation som finns i Holland och Tyskland till exempel. Där finns det i de flesta större städer flera privatdrivna bastu- och relaxanläggningar där man betalar en timtaxa. Det finns bara ett omklädningsrum och inne bland pooler och bubbelpooler är badkläder förbjudna, det enda man får ha är en handduk att sitta på i bastun. Här finns familjer, ungdomar och kompisgäng. Det finns inte nåt krav på att prata med okända eller känna nån gemenskap på grund av nakenheten, det är bara så man råkar vara klädd just här. Jag kan till viss del känna att det finns vissa outtalade krav på småprat och gemenskap när man är på nakenstranden eller i det bokade badhuset, det blir ju naturligt så eftersom det är en mindre grupp människor som befinner sig lite isolerade från andra. Vi känner väl också en gemenskap eftersom vi anser oss vara lite "utstötta". Det vi kanske skall tänka på lite mer är att alla inte är intresserade av detta umgänge utan kanske bara vill bada eller sitta och fika ute, utan kläder. Det är ganska lätt att se på någon om den är kontaktsökande eller inte. Det får inte kännas som något krav att delta eller att man blir överöst med "propaganda", dagens människor söker reda på det de blir nyfikna på. Vi skall tillhandahålla informationen och se till att den är så lättillgänglig som möjligt och att det finns evenemang och aktiviteter att göra, men vi får passa oss så vi inte blir evangelister. Det kanske är vanligare än vi tror att folk är obrydda inför nakenhet, då blir det ju en omvänd effekt om vi själva trissar upp det. Sådär, har jag rätt eller fel? Är det här redan sagt? Andra åsikter? Hur går vi vidare? Anders T - livsnaturist.blogspot.com Till toppen av sidan
www.naturisten.se