Tillbaka till Arkiv

Naturismens friluftsliv Naturism handlar om känsla, harmoni och välbefinnande. Vi väljer den lämpligaste klädseln, den som känns bäst. När det inte är komfortabelt att vara naken då klär vi på oss. Naturismen, glädjen att vara naken, finns förstås med redan från början i mänsklighetens historia. För urmänniskan var nakenheten något fullkomligt naturligt. Att vistas naken i naturen var det naturliga sättet att färdas. Under framåtskridandet gick en del av utvecklingen på sned, kläderna blev vitala hjälpmedel för att skydda mot kyla och värme men också för att markera olika former av tillhörighet och status. Men, allt detta bestyrande med textila höljen behöver ju inte innebära att vi inte kan ta av oss persedlarna och åter vara som människor... Trots alla påbud som uniformsamhället och modet erbjuder så har mänskligheten kvar sin ursprungliga glädje över den verkliga skepnaden, en önskan att slippa alla pålagor och vandra naken precis som i naturtillståndet. Det är denna genuina naturistglädje som vi sentida naturister återupptäckt och som vi vill praktisera. Långt fram i tiden var nakenheten inte något fult i sig, man har till exempel påpekat att under större delen av sin historia har den kristna kyrkan tillämpat vuxendop där de döpta var helt nakna, det gick för sig och man insåg symbolvärdet i att man avlägger sig kläderna och framträder inför Gud och människor som man är. Vi naturister tycker att det ligger en del positivt i detta sätt att se på tingen. Vi behöver inte ståta med en massa bjäfs. Och att återvända till naturen iklädd naturdräkten är för oss inte något märkligt, tvärtom något som vi upplever helt och hållet positivt. Alltså, av med kläderna och ut i naturen! Precis detta gjorde de naturister som under åren kring sekelskiftet 1900 sökte upp vackra platser i naturen och där levde naturistliv. Att vara naken i naturen var en viktig del av naturisttillvaron. Sol, bad, idrott och friluftsliv, det var idealet! Så förblev det långt fram i tiden. De första naturistföreningarna i Sverige, på 1930-talet hyllade naturismen i naturen. Och man öppnade föreningsägda friluftsplatser där man kunde idka detta nakna friluftsliv. Det fanns också föreningar som inte hade egna områden, detta gällde exempelvis Nordiskt Naturistförbund som 1939 bytte namn till Nordisk Solsport. Organisationen hade förbundsstämmor varje sommar, ofta gästade man någon av de andra föreningarnas områden, men några gånger genomfördes lägret ute i fri natur, till exempel uppe i Dalarna vid Siljan eller på Visingsö i Vättern. Olle Schmeling, boktryckaren i Valdemarsvik, har beträttat om en nakenvandring ute i markerna. Och han badade förstås naken vid en strand utanför köpingen. Även i naturisttidskrifterna från 1940-talet berättas om naturism i naturen som något som naturister ägnar sig åt. När Sveriges Naturistförbund bildades i slutet av 1950-talet var förbundets målsättning att skapa skyltade nakenbad på olika platser i Sverige. Halmstad och Öland var på tal, liksom ett område i trakten av Vadstena. Först 1970 blev det en realisering av detta mål, Sveriges första skyltade nakenbad öppnades i Piteå. Och under 1970-talet tillkom sedan kommunala nakenbad runt om i Sverige. Idag har vi ett 40-tal skyltade kommunala naturistbad runt om i Sverige. Under 1970-talet växte naturismens föreningsrörelse och vi fick en rad nya föreningsområden. Naturistförbundet jobbade med att bearbeta kommunerna angående inrättande av kommunala nakenbad. Det blev även kommunala naturistcampingar: I Kalix, i Piteå, på Öland och i Filipstad. 1984 hade vi 18 naturistplatser i Sverige där det gick att övernatta och leva naturistliv. Idag finns det 14 platser... Föreningarna var inriktade på att skaffa sig egna områden, i första hand naturistcampingar. En del föreningar gick dock bet på uppgiften att skaffa sig egna områden, istället hade man träffställe på något kommunalt bad. Och vintertid arrangerades badtillfällen i någon inomhus badanläggning. 1980 fanns bara två föreningar som saknade eget område, det var Eos i Stockholm och NF Norrbotten, den senare föreningen hade dock en naturlig hemvist på det kommunala badet i Piteå. Idag är situationen den att hälften av föreningarna har egna naturistplatser, eller arbetar i nära anknytning till en privatägd anläggning. De övriga föreningarna har, med några få undantag, adopterat kommunala badstränder och har dessa som verksamhetsplats eller träffställe. På många håll inom föreningsrörelsen finns uppfattningen att utomhusnaturism endast bör utövas på föreningsområdena och på etablerade nakenbad. Den inställningen är lite försåtlig, är verkligen naturismen trovärdig om vi själva menar att det är något som endast får utövas på inhägnade platser eller på stränder försedda med "varningsskyltar"? Om vi är intresserade av att vandra i naturen, skulle vi verkligen vara till freds med att endast få vandra på inhägnade föreningsområden? Om vi är intresserad av segling och bara kunde segla på skyltade vatten? Naturism är praktiserande av nakenhet. Det nakna friluftslivet är en vital del av naturismen! Att vara naken i naturen, det är något som nästan alla naturister upplever som något synnerligen angenämt. Mot den bakgrunden är det lite sorgligt att naturistföreningarna inte vill uppmärksamma denna trevliga form att praktisera naturism. Men föreningsrörelsen är ju inte allt, det finns mycket naturism som inte ryms inom de ängsliga paragraferna i föreningsstadgorna. Internet har inneburet ett helt nytt sätt att kommunicera, olika former av sociala nätverk har i grunden förändrat den naturistiska praktiken. De nakna vandringar, cykelfärder, båtutflykter och andra former av social naturism som under det senaste decenniet genomförts i Tyskland, England och Frankrike är i huvudsak grundade på kontakter via nätet. Det är lätt att få kontakt med likasinnade och att organisera gemensamma aktiviteter. Den fria naturismen har vuxit på bred front medan föreningsrörelsen gått tillbaka. I Västeuropa finns miljontals praktiserande naturister, vilket skall jämföras med exempelvis 40 000 organiserade i Tyskland, 20 000 i Frankrike. Vi behöver föreningsrörelsen, för att informera om de möjligheter som finns och för att sprida budskapet att nakenheten är något positivt för människorna. Och det är helt förträffligt att det finns naturistcampingar och andra former av naturistboende. Mera i den vägen vill vi gärna se! Men, det naturistiska friluftslivet ute i naturen är också en mycket vital del av naturismen. I vårt land har vi, åtminstone under sommarhalvåret, alldeles utomordentliga förutsättningar. När väderleken är lämplig är det en höjdare att vara naken i den fria naturen. Låt oss ta vara på detta! Precis som pionjärena för hundra år sedan drar vi ut i markerna och i skärgårdarna och lever naturistliv. Naturism när den är som allra bäst! Till toppen av sidan

www.naturisten.se