Tillbaka till Arkiv
Livskvalité och harmoni! Naturism är nakenglädje, en sund livskvalité, tolerans, en smula öppenhet - också vad sinnet angår - samt respekt för andra, även oliktänkande. Vi söker harmoni, med naturen och med människorna omkring oss. Naturligt är då att vi, så långt det nu är möjligt, vill undvika att provocera och besvära andra människor, som av olika anledningar inte kan fördra andras nakenhet. Mycket enkelt, mycket sunt, allt detta! Livskvalité, en guldkant på tillvaron. Inget konstigt, inte det minsta samhällsfarligt, tvärtom! När, var, hur vi naturistar borde vara vår ensak, så länge vi respekterar allmänna lagar och beaktar konvenansens bud. Men, men - så är det inte! Det finns alltför många intoleranta och intriganta, även i vårt moderna samhälle, som tror sig ha rätt att veta bättre. Vi har våra yttre fiender, de som påstår att all nakenhet är förbjuden, de som i ovist nit vill påkalla ingripande av samhället när de ser en nakenbadare på en klippa vid havet. Vi har även inre fiender, inom naturiströrelsen. De som menar att de har rätten att bestämma över när, var, hur du ska naturista. De som pekar finger åt andra naturister; den är ingen riktig naturist för... Hon är nog sådan, får inte vara med... Han är säkert... Syns på långt håll... I ingen annan folkrörelse förekommer sådant här översitteri. Att fördomar omhuldas. Att folk etiketteras: nakenbadare, nudist, ingen riktig naturist etc. I en vandrarförening är alla som vill vandra med välkomna, i båtklubben alla som vill vara med "på båten". I naturistsammanhang frodas uppfattningen att vi måste bestämma hur andra naturister ska se ut, hur de ska naturista. Det värsta exemplet är ordföranden i det tyska naturistförbundet, Kurt Fischer, som påstått att nakenvandrare är neurotiker och psykopater. Detta utan att det föranlett minsta kritik inom hans egen organisation. Däremot har ordföranden i det framgångsrika naturistförbundet i Spanien, Ismael Rodrigo, reagerat mycket starkt på detta toleransbefriade uttalande. På alltför många håll inom dagens organiserade naturism, finns denna osympatiska kluvenhet inom naturiströrelsen. Vissa påstår att naturister får vi endast vara bakom skyltar och plank, och eftersom de har den uppfattningen så ska den gälla för alla, absolut alla. Naturism är glädje, tolerans och respekt för andra... Var finns glädjen, var finns toleransen när vi inte kan respektera andra människor för vad de är och oberoende av när, var och hur de vill naturista? Om någon är, låt oss säga, homosexuell, varför behöver detta provocera oss? Borde inte hennes eller hans sexuella läggning få vara vederbörandens ensak? Likadant med naturismen, om någon vill vandra naken i naturen, vara naken hemma eller något annat som du inte tål vid, varför måste detta plåga dig så att du vill bannlysa vederbörande, och visa fram din avsky? Respekt och tolerans, så var det! Naturismen har många vackra, många värdefulla sidor. Både framsidan och baksidan på en människa är lika bildsköna, i varje fall i bokstavligt avseende, det måste vi vara överens om. Naturismen sitter i sinnet, inte i några utanverk. Naturist kan man vara på många sätt, vi bör bejaka detta. Låt naturismens alla vackra blommor slå ut och fylla våra sinnen med glädje. Livskvalité och harmoni! Så ska det vara! Till toppen av sidan
www.naturisten.se