Naturligt
Tillbaka
Åttio år! Organiserad naturism har funnits i Sverige i åtta decennier. Det var hösten 1931 som Sällskapet för Fri Kroppskultur bildades i Stockholm. Särskilt mycket verksamhet var det dock inte fråga om, ingenting finns i varje fall dokumenterat. Istället inväntade naturisterna i sällskapet utgivningen av den bok som sammanslutningens ordförande, professor Johan Almkvist, arbetade med. När boken sedan kom ut i januari 1932, så blev det startskottet för bildandet av den första naturistföreningen, Hälsa genom Nakehetskultur, HGN. Det hela började under sommaren 1931 med en insändardebatt i Stockholms Dagblad. I Valdemarsvik bodde boktryckaren Olle Schmeling, han hade 1928 givit ut en pamflett på 28-sidor, Mot Baddräktskulturen. Detta tryckalseter är veterligt den första skrift i Svea Rike som förespråkat Nakenkulturen. I Stockholms Dagblad ser Olle Schmeling den 7 juli 1931 en modebild, där en modern tvådelad dambaddräkt förevisas. Han fattar pennan och den 11 juli publicerar den populära dagstidningen hans insändare: Bort med baddräkterna! Nakna friluftsbad i stället för modegalenskap! I Stockholms Dagblad för i måndags observerar undertecknad å 6:te sidan en bild av två damer i baddräkter, som enligt underskriften förvandlats till badbyxor. Dessutom påpekas, att “för den solbadande är idén inte så dum!“. Men vågar Stockholms Dagblad införa ett inlägg, som framhäver den enkla sanningen, att för att man skall helt kunna njuta av såväl sol- som vattenbadet, bör baddräkten alls ej begagnas, utan vinden bör smeka, solen bestråla och vattnet spola den helt nakna kroppen! Det är verkligen på många håll i vår vidsträckta landsort möjligt att helt och fullt låta den nakna kroppen komma till sin rätt i luft, sol och vatten. Detta i större utsträckning än en fördomsfull mänsklighet inbillar sig. Lätt kan inses, att dylikt till följd av medmänniskors intolerans dock är omöjligt på många håll kring våra städer. Men man skall också något litet skåda framåt och motverka alla fördomar, som nu hindra de nakna friluftsbad, som för 20 år sedan voro de enda som överhuvud taget kommo ifråga sommartid. En tidningspress, som verkligen vill verka i folkupplysningens tjänst skulle också oupphörligt peka på de nakna badens förtjänster istället för att år efter år meddela alla nyheter om den modegalenskap, som baddräkten i själva verket är. Naketbadare. Detta inlägg blir inledningen till en intensiv insändardebatt som pågår fram till den 9 augusti då signaturen Naketbadare själv får sista ordet. Huvuddelen av deltagarna i debatten tycker, precis som Schmeling, att nakenbad är att föredraga – av varierande skäl. Men de gemensamma baden får relativt litet stöd. Några insändare förordar bildande av särskilda föreningar för detta ändamål – enligt tyskt mönster. Schmeling skriver den 4 augusti ett inlägg under eget namn och uppmanar intresserade att tillskriva honom under adress Valdemarsvik. Han sätter även in en annons i Stockholms Dagblad om broschyren Mot baddräktskulturen. Sällskapet för Fri Kroppskultur Insändardebatten i Stockholms Dagblad slutade med flera uppmaningar att bilda en organisation för nakenkultur. I Följande redogörelse för det fortsatta arbetet under hösten 1931är hämtad från tidskriften Dagbräckning, nr 4 1932: Genom nämnda uppmaningar kommo intressenterna först i skriftlig kontakt. Det visade sig, att de flesta bodde i Stockholm, vilket snart ledde till personlig beröring. I början samlade man sig kring ingenjören Erik Salander, på vilkens initiativ 10 herrar och 2 damer den 2 sept. träffades å Ehrnfelts gymnastikinstitut, Stockholm. Under ordförandeskap av tjänstemannen Alcor Bauer tillsattes här en kommitté i ändamål att föra saken framåt. Saken var dock ny, vadan arbetet i början utmärktes av tafatthet och rädsla för opinionen. Ingen kände sig kallad till ledare. Snart erhöll saken emellertid en energisk tillskyndare i gymnastikdirektören Erik Schlyter, vilken gjorde professor Johan Almkvist uppmärksam på idén. Den 8 okt. bildades sålunda preliminärt “Sällskapet för fri kroppskultur“, vars ordf. blev prof. Almkvist. Sällskapet beslöt att verka i det tysta till dess den bok var utkommen som prof. Almkvist redan påbörjat. Den verklige entusiasten Nå, gudskelov, att det äntligen blir kallt, så alla förbaskade dilettanter sluta upp med nakenkulturen. Från Stockholms Dagblad, 25 september 1931 Till toppen av sidan
www.naturisten.se